Parkslide, (Reynoutria japonica) är nära släkt med jätteslide och hybridslide. Alla dessa klassificeras och hanteras i stort sett på samma sätt. Parkslide är en robust och snabbväxande perenn som ursprungligen kommer från östra Asien.

Parkslide 

Jätteslide kan bli upp till tre meter hög och kännetecknas av sina stora, hjärtformade blad och ihåliga, bambuliknande stjälkar. Växten kan etablera sig lätt på nästan alla typer av jord.

Alla dessa arter växer snabbt och bildar snabbt täta bestånd som

kväver annan vegetation, vilket gör dem mycket konkurrenskraftig

mot andra arter och den har högre tolerans mot kemiska

bekämpningsmedel än många andra arter.

Under marken sprider sig slidena genom jordstammar, så kallade

rhizom, som växer horisontellt och kan sträcka sig flera meter från

moderplantan. Dessa rhizomer är mycket tåliga och kan ge upphov

till nya skott, vilket gör växten både svår att utrota och benägen att

snabbt ta över stora områden. På grund av sin invasiva natur kan slidearterna orsaka betydande ekologiska, ekonomiska och strukturella skador i de områden där den etablerar sig.

Eftersom det bara verkar finnas honplantor i Sverige kan arten inte föröka sig med frön, utan bara genom rot- och stamdelar.

Den sprids med mänskliga aktiviteter:

• Trädgårdsodling.
• Dumpning av trädgårdsavfall.
• Flytt av jord som innehåller rhizom- eller stamdelar. Det inkluderar trädrötter, stenar mm som varit i kontakt med jorden.
• Oavsiktlig spridning av fragment på däck, maskiner, spill, skor mm
• Oförsiktighet vid bekämpning.

För att effektivt bekämpa parklide är det avgörande att fokusera på att hantera jordstammarna eftersom dessa underjordiska stammar är huvudorsaken till växtens aggressiva spridning.

Tre egenskaper hos de invasiva slideartena som är viktiga att hålla koll på vid bekämpning:

1. Växten kan reagera på bekämpningsförsök genom att skicka ut skott från jordstammen upp till sju meter från huvudplantan.
2. Jordstammarna lagrar näring på stora djup, vilket gör att växten kan återhämta sig även om den ovanjordiska delen och ytliga delar av jordstammen har avlägsnats, vilket gör den svår att bekämpa.
3. Den sprider sig enkelt med mycket små fragment av skott och jordstam; den kan växa från bitar av jordstammen som väger mindre än ett gram.

Växtens reaktion på bekämpningsförsök via grävning minimeras genom att utföra bekämpningen från sen höst till tidig vår då den är som minst aktiv.

Grävning

Strategin är att gräva upp rhizomerna noggrant, vilket kräver att man gräver djupt och brett för att säkerställa att alla delar av rhizomsystemet avlägsnas.

Utseendet på en rhizom kan variera beroende på dess historia, ålder och karaktär. Vanligtvis är ytan mörkbrun med en knölig struktur och bryts lätt för att avslöja en orange färg inuti. Äldre rhizomer kan utveckla en träig yta och ibland ha ett ihåligt centrum. Nya rhizomer har en vit färg och är mycket sköra. Utseendet på rhizomer är konsekvent mellan olika arter, men är större hos jätteslide.